Alltså vilka fantastiska bilder av Aleah Chapin. Stora kraftfulla bilder av nakna kvinnor. Så otroligt vackra. Och mänskliga och kärleksfulla. Som en kärleksförklaring till den kvinnliga kroppen. Som skiljer sig från den manliga genom sin förmåga att faktiskt både skapa (själva befruktelsen sker ju i de flesta fall i livmodern) och bära barn för att sedan föda dom och därefter föda upp dom med hjälp av den medfödda förmågan att amma de barn de burit. Kvinnokroppen är helt magisk som innehåller alla dessa möjligheter.
Jag är väl medveten ut att det kan se olika ut för olika kvinnor. Alla blir inte gravida som dom vill. Andra vill inte bli det. En del får missfall. Alla vill inte amma och andra kan inte. Men kvinnokroppen innehåller trots detta faktiskt ändå möjligheten. Och för mig personligen är det det vettigaste jag gjort med min kropp. Att bära och föda barn. Att bära dem i mina armar. Nära min kropp. Och erbjuda dem min mänskliga och moderliga närhet.
Jag är väl medveten om att en pappa (eller partner beroende på familjesammansättningen) är lika viktig som en mamma. Att närheten till partnern är minst lika viktig som den till barnen. Men ändå kvinnokroppen är helt fantastisk som rymmer möjligheten.
Bilderna är också helt underbara för de visar hur det kan se ut. Hur vi kan se ut. Även om vi alla nuförtiden vill se ut som en reklam för erotiska underkläder så ser det flesta ut lite så här. Mina år som sjuksköterska inom intensivvård gör att jag känner igen mig. Mina år inom vård med vakna patienter gör att jag känner igen mig. Mina händer vet hur alla dessa olika kroppar kan kännas. Mina ögon vet hur våra kroppar kan se ut när de är som de är och utan alla de skal som vi använder i vårt vardagliga liv av olika praktiska och estetiska skäl.
När jag ser bilderna och tänker på det här så blir jag också arg. Jag blir arg på att det är just den här möjligheten, möjligheten att vi kvinnor kan föda, bära och vårda våra barn som gör att jämställdheten inte fungerar. Att det räknas som ett hinder i vårt yrkesliv och vår eventuella karriär. Att det ses som något negativt. Att det skall ta kraft ork och fokus från andra uppgifter. Att vi ses som en halv människa, eller hellre en halv man, för att den andra halvan är given uppgiften att föda, bära och vårda barn. När det egentligen är den totala motsatsen. Det är ju helt enkelt allt för enkelt. Och allt för mänskligt. Och allt för självklart att utan kvinnan stannar världen!
KRaMaR FRåN MiG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar